2025 var ett dramatiskt år på många sätt, så även inom EU:s arbete för hållbar utveckling. Tunga direktiv som CSRD och CSDDD försvagades, införandet av olika lagpaket flyttades fram och utfasningen av fossila bränslen bromsades av starka intressen med syfte att förlänga samhällets beroende. Men nu är det ett nytt år. Här kommer våra iakttagelser, spaningar och förhoppningar inför hållbarhetsåret 2026.
Bakslag för hållbarhetslagarna 2025 – men pendeln kan svänga tillbaka
Försvagningen av hållbarhetslagarna har fått skarp kritik, exempelvis av EU:s egen ombudsman som sågat den så kallade Omnibus-processen. EU-kommissionens förenklingspaket riskerar att strida mot EU-rätten enligt ett stort antal jurister och forskare. Alltså: det finns en osäkerhet om huruvida försvagningen kommer att implementeras och bestå på det sätt EU-kommissionen nu sagt.
Parallellt med detta pågår utrullningen av flera EU-regelverk för ökad hållbarhet, exempelvis klimattullarna (CBAM), avskogningsförordningen (EUDR), batteriförordningen (EUBR), ekodesignförordningen (ESPR) och inblandningskrav för hållbart flygbränsle (ReFuelEU).
Även kommande IAA, Industrial Accelerator Act, är intressant. IAA väntas bli ett industripolitiskt paket som ska stärka EU:s omställningskapacitet, och kan ge offentlig upphandling en tydligare roll som styrmedel.
Nya allianser bildas
COP30, klimattoppmötet i Brasilien i november, ansågs av många som en försummad möjlighet att öka takten bort från det fossila. Men den besvikelsen gav samtidigt ny energi åt breda koalitioner av länder som vill se snabbare utfasning och nu rör sig från ord till handling.
En liknande reaktion syns även i Europa, till följd av USA:s pågående distansering och uttalade hot om Grönland. Är det nu Europas länder börjar samarbeta på riktigt? EU har allt att vinna på ett avvecklat fossilberoende och den ökade självständighet det skulle ge.
Nya aktörer sluter upp bakom energiomställningen även i Sverige. Nyligen meddelade Sjunde AP-fonden att de lämnar idén om att ”ägarpåverka” bolag som gång på gång misslyckas med klimatomställningen – och börjar i stället att exkludera dem. Om AP7 klarar att välja bort det fossila på det här sättet, vilka aktörer kan väntas ta steget härnäst? 2026 ser ut att bli ett spännande år.
Näringslivets roll som sanningssägare
Vem vågar tala klarspråk om klimatkrisen? När vi nu bevittnar en allt hårdare ton mot framför allt klimatjournalister kan man ställa sig frågan: Är det inte dags för näringslivet att kliva fram och visa var skåpet ska stå? Företag som driver på för klimat- och energiomställning har dessutom ett direkt intresse av att de här frågorna får ta plats, och detsamma bör gälla för samtliga företag med långsiktiga ambitioner.
Och här blir det åter intressant med CSRD, EU:s hållbarhetsrapportering. I och med det försvagade direktivet omfattas nu endast cirka 320 svenska organisationer (varav ett fåtal kommuner och kommunala bolag). Men det är också de allra största, de som sätter agendan i det svenska näringslivet. Tänk om dessa företag nu faktiskt sätter exempel och använder CSRD som ett verktyg för att prata om klimatkrisen, och vad det betyder för deras verksamhet. Upp med klimatet på agendan - så stärks svensk konkurrenskraft och hållbarhet på riktigt!