Det pratas mycket om gas och energipriser just nu. Rubrikerna handlar om allt från elräkningar till geopolitik, och gasen finns nästan alltid med i bakgrunden.
Du har säkert hört frågor som dessa:
Kort sagt – gasfrågan är central. Så låt oss reda ut grunderna.
Naturgas är fossil gas, och kallas därför ofta just fossilgas. Den förnybara motsvarigheten kallas biogas.
En annan term som ofta dyker upp i energidebatten är lagerfyllnadsgrad – ett mått på hur mycket gas som ligger i de europeiska lagren. Det påverkar inte bara vinterns elpriser, utan säger också en hel del om hur Europas energiförsörjning ser ut just nu.
Gaslagren i Europa är nu över 80 % fyllda. Det inger en trygghet i den meningen att en stor buffert gör Europa mindre känsligt för eventuella prisrörelser under vintern.
Men - diskussionen om "fyllda lager" blir riktigt intressant först när man ser till vad som drivit utvecklingen, och till vilket pris det sker.
Dagens lagernivå beror främst på rekordexporter av flytande naturgas (LNG - Liquified Natural Gas) från Qatar och USA*. Dessa två länder står tillsammans för omkring två tredjedelar av Europas LNG-import. Ett tredje flöde som också bör uppmärksammas är det från Ryssland. Importen av rysk LNG har, trots sanktioner, ökat markant under det senaste året.
Sammantaget visar detta att lagernivåerna till stor del hålls uppe genom fossila strukturer som står i konflikt med EU:s ambitioner – både om oberoende från auktoritära regimer och om minskad klimatpåverkan.
* Som ett resultat av Trumpadministrationens tullförhandlingar har EU under 2025 dessutom förbundit sig att köpa amerikansk energi – huvudsakligen naturgas – till ett värde av 750 miljarder dollar över kommande tre år. Avtalet har kritiserats, bland annat eftersom det riskerar att strida mot EU:s klimatlag.
Den nuvarande prisnivån speglar en tillfällig balans mellan svag efterfrågan och ett fortsatt högt utbud, som till stor del beror på att tidigare investeringar och kontrakt fortfarande levererar naturgas till marknaden.
Den långsiktiga stabiliteten å andra sidan, är betydligt mer osäker:
I Sverige väntas den totala tillgången på biogas vara relativt stabil de närmaste åren. Importen väntas minska, medan den inhemska produktionen väntas öka.
Ögonblicksbilden av biogasens position är tankeväckande:
Sammantaget pekar detta mot att biogasens konkurrenskraft kan fortsätta att stärkas relativt naturgasen.
Bakom siffrorna om välfyllda gaslager finns en bild av ett Europa som fortfarande balanserar mellan kortsiktig trygghet och långsiktig omställning. Den verkliga stabiliteten nås först när energisystemet klarar sig med egna, förnybara resurser.