Igår riktades fullt fokus mot den svenska åkerinäringens omställning. Sveriges Åkeriföretag stod värd för Hållbarhetskonferens 2026, som samlade branschens aktörer för en heldag på Kungsholmen i Stockholm.
Konferensen öppnades av Sveriges Åkeriföretag och vd Oscar Hyléen, som inledde dagen med en utblick mot svensk politik. I sin spaning lyfte han klimatminister Romina Pourmokhtaris besked från februari om att regeringen vill se över det nuvarande transportmålet och i stället ta fram ett nytt elektrifieringsmål. Beskedet har skapat betydande osäkerhet i branschen. Sveriges Åkeriföretag – som förespråkar teknikneutralitet och långsiktigt förutsägbara spelregler – höjde varningsflaggan.
När den miljöpolitiska experten Magnus Nilsson tog scenen sattes den svenska debatten i ett europeiskt sammanhang. Budskapet var tydligt: EU står inför en våg av nya och skärpta styrmedel för att minska utsläppen från transportsektorn – styrmedel som kommer att förändra spelplanen för samtliga aktörer.
Flera av Nilssons slutsatser återkommer också i den pågående Utredningen om styrmedel för ett fossilfritt samhälle. Utredningens ordförande, Svante Mandell, beskrev hur priset vid pump sannolikt behöver stiga och hur reduktionsplikten – eventuellt i form av en kvotplikt – behöver skärpas. Inte för att det efterfrågats, utan för att det framstår som Sveriges mest realistiska väg framåt.
Åkerierna själva bidrog med flera presentationer och intressanta exempel på praktisk omställning. Många har redan investerat i förnybara, smarta och energieffektiva lösningar – och fortsätter att göra det. De ekonomiska marginalerna är ofta små, men just därför finns också ett starkt incitament att samarbeta. Genom att dela kalkyler med sina uppdragsgivare kan åkerier och beställare hitta gemensamma lösningar som möjliggör exempelvis just ökad elektrifiering.
Här finns det skäl att stanna upp en stund. I min roll som hållbarhetsspecialist vill jag lyfta ett par teman apropå förutsättningarna för åkerinäringens fortsatta omställning:
Att fraktbolagen lyckas hitta nära samarbeten med sina beställare är inspirerande. Det är också en påminnelse till övriga aktörer i värdekedjan. För om nu åkerierna kämpar med små marginaler så kanske även fordonstillverkarna behöver bli bättre på att köra öppna kort? Samma sak med energi- och infrastrukturbolagen. Hur stor potential ligger det här, tror du?
Representanter från Scania och Volvo konstaterade i ett panelsamtal att det “inte längre bara handlar om att kränga bil”. Tillverkarna sitter på viktig kunskap om exempelvis fordonens livslängd och användningsdata – information som kan vara avgörande för att åkerier ska kunna planera övergången bort från diesel. Och när åkerierna sedan använder de fossilfria fordonen har prestandan i flera fall visat sig bättre än tillverkarnas själva vågat lova – också det en viktig kunskap att sprida.
Utfasningen av de fossila alternativen är en nyckelfråga. I dag erbjuder flera av värdekedjans stora aktörer – exempelvis drivmedelsbolagen – fortfarande ”allt till alla”, fossila alternativ inkluderat. Den modellen lirar inte med transportsektorns klimatmål.
Omställningen skulle vinna på en mer transparent diskussion. Vi som verkar i värdekedjan behöver bli bättre på att prata om två saker samtidigt:
Hur vi slutar tjäna pengar på fossila alternativ.
Hur vi börjar tjäna pengar på fossilfria/fossilsnåla.
Tack till Sveriges Åkeriföretag för en mycket intressant dag!